2Sep
Sjutton väljer produkter som vi tror att du kommer att älska mest. Vi kan tjäna provision från länkarna på den här sidan.
Hej alla!
Jag heter Isabelle och är en junior vid James Madison University i Virginia. Jag är en engelsk major, men har ingen aning om vad jag ska göra efter examen. Allt jag vet är att jag gillar att skriva. Några andra saker jag älskar: att resa, äta och umgås med min katt, Jewel.
Fram till för ungefär en vecka sedan skulle jag också ha berättat att jag har det bra pojkvän på nästan två år. Robbie och jag träffades genom en gemensam vän och jag blev direkt besviken av hans pigga personlighet och humor - en bra balans till min något genomgående sarkasm. När jag bestämde mig för det studera utomlands förra terminen i Italien tog vi ett gemensamt beslut om att hålla ihop. I mitt sinne kunde jag inte se oss någonsin bryta upp. Vi var så stabila! Våra slagsmål var få och långt före min avresa, men lång distans oundvikligen tog ut sin rätt.
Med en sex timmars tidsskillnad blev det alltmer frustrerande att planera "Skype -datum", och det fanns en motvilja på båda sidor om någon av oss var sena eller inte hade tid att prata. Det var ett uppenbart kommunikationsbrott, något som alltid varit en öm punkt för oss. Robbie såg inget fel med att vi inte pratade i några timmar eller dagar, medan jag var fast vid att det inte var tillräckligt.
Medan jag blev allt mer frustrerad i Italien, hade jag en lite orealistisk uppfattning om att saker och ting skulle gå tillbaka till det normala när jag kom tillbaka. Naturligtvis var det inte fallet. Jag försökte hela tiden förklara för mina vänner att det helt enkelt inte kändes detsamma. Brytpunkten för mig var när jag var ute och hade en tjejkväll, dansade och var dum och jag insåg att jag inte hade hört av Robbie hela dagen... och jag mådde bra. När han äntligen smsade mig var det något riktigt sött och fick mig bara att känna skuld.
Innan kunde jag inte ha hört av honom helt ha förstört min natt. Mitt stora "samtal" med Robbie var hemskt. Jag tappade lugn och ro inom 30 sekunder och började gråta okontrollerbart medan Robbie tålmodigt väntade. Jag vet att han måste ha vetat vad jag tänkte säga och det krossar mitt hjärta. Jag önskar mer än någonting att vi bara hade "återgått till det normala", men om det är tänkt att det ska bli det, eller hur?
Efter att ha gått från en pojkvän till den andra ser jag fram emot ännu en rolig tjejkväll alla hjärtans dag. Läs mina bloggar varje torsdag här på Seventeen.com för mina äventyr som nybliven tjej!
PUSS KRAM,
Isabelle
