Röster av förändring: Lily Joy Winder kämpar för sitt indianska gemenskap

Även under historiens mest utmanande tider är det viktigt att lyfta fram de som fortsätter att följa sina drömmar och tar steg för att göra världen till en bättre plats. Varje månad hedrar Seventeen unga människor som Röster av förändring, de som gör skillnad i sitt samhälle och världen i stort.

---

Lily Joy Winder kommer inte att backa. En Diné och Southern Ute-aktivist från Albuquerque, New Mexico, kommer hon inte att sluta utkämpa striderna som hennes förfäder startade för decennier sedan. Hon kommer inte att sluta göra vad hon kan för att skydda indianstudenter över hela landet, som utsätts för skadlig felaktig framställning i sina skolor.

"Jag gick på ett riktigt rasistiskt gymnasium", berättade Lily Joy, 20 Sjutton. "Det var mycket dag till dag." Hon kallades rasförtal och möttes av hatiskt trångsynthet från sina klasskamrater. När hon insåg att hennes yngre syskon snart skulle bli elev på den här skolan, visste hon att hon var tvungen att göra något för att göra deras upplevelse mindre störande. Hon skapade Native American Student Union, och förstärkte rösterna från sina medstudenter och de indianstudenter som skulle komma efter henne.

När covid-19-pandemin slog till under hennes yngre år använde Lily Joy sin plattform på TikTok för att prata med sina 30 000 anhängare om effekterna av pandemin på ursprungsbefolkningen och hur man donerar till Navajo Nation-hjälp medel. "Medan alla mina andra vänner sörjde balen och statliga tävlingar ringde vi hem för att se om vi förlorade någon", förklarade hon.

När Lily Joy skapade innehåll fick hon veta mer om frågan om infödda maskotar i skolor. "Folk fortsatte att skicka meddelanden till mig om hur de kände sig otrygga i sin rasistiska gymnasieskola, och det gav genklang hos mig", förklarade hon. Hon kom till handling och sammanställde ett Google-dokument över gymnasieskolor med inhemska maskotar och befintliga petitioner för att ta bort dem och använde sin TikTok-plattform för att öka medvetenheten – hittills har hashtaggen #PeopleNotMascots samlat in 3,1 miljoner vyer. Rörelsen har vuxit till en webbplats, Människor inte maskotar, som Lily Joy lanserade med sin vän och kodare Sofia Ongele. Webbplatsen samlar in framställningar per stat, som uppmanar gymnasieskolor att ta bort sina infödda maskotar och upphöra med spridningen av indianska stereotyper.

Därefter kommer Lily Joy, en nuvarande sophomore vid Stanford University, att lägga fram ett lagförslag i 2023 års lagstiftande session för att förbjuda infödda maskotar i hela landet. Hennes aktivism är inte att bara göra skolor säkrare för elever – det är att humanisera indianer och stoppa sexualiseringen av infödda kvinnor. "Om jag kan få en elev att känna sig tryggare i sin skola, om jag kan få en enda skola att ta bort avhumaniseringen karikatyrer i deras korridorer och klassrum, kanske det skulle finnas färre icke-infödda män som sexuellt övergreppar min systrar, sa hon.

Nedan, Lily Joy Winder, vår senaste Sjutton Voice of Change, delar mer om hennes uppdrag och vad som får henne att kämpa för sitt folk.

Hur har din aktivismresa växt sedan gymnasiet?

Lily Joy Winder: I mitt yngre år slog covid-19-pandemin till. Jag pratade egentligen inte så mycket om ursprungsbefolkningen vid den tidpunkten, men sedan insåg jag hur många människor som inte kände ursprungsbefolkningen. Jag minns att jag satt vid TV: n med min mamma och såg hur dödssiffran för covid steg i Navajo Nation. Så jag tog till mina 30 000 följare på TikTok och fortsatte att prata om COVID och sa åt folk att donera till Navajo Nations COVID-hjälpfonder.

Sedan kom juni, vilket är då rasräkningen 2020 ägde rum. Min far är afro-urfolk, så han är både svart och infödd. Jag kände att det var mitt ansvar att prata om Black Lives Matter, rasfrågor och ursprungsbefolkning. Många lyssnade. Folk ville lära sig. Jag hade saker att säga, så därifrån växte jag en plattform med runt 200 000 följare.

Hur lanserade du People Not Mascots?

LJW: Medan jag pratade om olika infödda frågor, kom jag hela tiden tillbaka till frågan om infödda maskot. [Efter] jag gjorde ett Google Doc-kalkylblad med framställningar, jag gick till TikTok och bad folk att skicka framställningar till mig – de strömmade in i hundratals. Jag blev så förvånad. Sofia Ongele kodade webbplatsen People Not Mascots, så att vi kunde nå ut till statliga representanter och sammanställa alla framställningar och resurser. Det har varit oerhört framgångsrikt med tusentals besökare från alla kontinenter som vidtar åtgärder på webbplatsen. Människor kunde ta fram petitioner till sina skolor och anföra skälen till varför de skulle få bort en infödd maskot.

Jag började lära mig mer om försvunna och mördade ursprungskvinnor och upptäckte att en tredjedel av infödda kvinnor våldtas. Jag kände att jag inte gjorde tillräckligt för infödda människor. Jag kände att jag inte gjorde tillräckligt för epidemin av mördade och försvunna ursprungskvinnor. Det var verkligen svårt, men sedan bestämde jag mig för att om jag kan få en elev att känna sig tryggare i sin skola, om jag kan göra en enda skola ta bort dehumaniserande karikatyrer i deras korridorer och klassrum, kanske det skulle finnas färre icke-infödda män som sexuellt övergreppar min systrar. När du har den nivån av avhumanisering - och när det är en av de största formerna av representation - kommer det att finnas fler män som inte behandlar infödda kvinnor med respekt.

Så jag fortsatte jobba och försökte hitta en bra vinkel med People Not Mascots. Jag ansökte till ett program som heter Rise Justice Labs och tänkte att jag skulle lära mig mer om lagstiftningsprocessen. Men sedan blev jag så uppmuntrad och tänkte, ’Varför gör jag inte det här själv?’ Så nu arbetar People Not Mascots och jag på federal lagstiftning som vi kommer att införa i 2023 års lagstiftningsmöte. Det är superspännande – även att införa denna lagstiftning skulle vara en enorm vinst. Det var dags i går att anta ett lagförslag som detta.

Vad motiverar dig att fortsätta tala upp för ditt samhälle?

LJW: Detta är arvet från mitt folk. Jag växte upp i en familj där båda mina föräldrar var utbildade. Min pappa är professor i juridik och jag går till Stanford. Det är inte bara mitt privilegium att få göra det här arbetet, utan det är min plikt som någon som har fått de resurser och den plattform jag har fått. I mitt community presenterar du dig själv med dina klaner innan du presenterar dig själv med ditt namn eftersom du är din community innan du är dig själv. Jag tror att det är något som är chockerande för många amerikaner men det är vettigt för mig. Det är så jag är uppfostrad. Det är inneboende för mitt folk. Det är naturligt för mitt arbete. Det är det som håller mig igång.

Vad har varit din största prestation på din aktivismresa (hittills)?

LJW: Mitt syskon är för närvarande ordförande för Native American Student Union på min gymnasieskola, vilket är så uppmuntrande. De har ställt upp en president för nästa år. Eftersom Native American Student Union skapades, bildades så många andra studentgrupper. Att skapa arbete som du kan förmedla är hållbart arbete och det är fantastiskt. Det har varit så spännande för mig att se. När du förespråkar för ditt samhälle, hjälper du inte bara ditt samhälle, du hjälper andra också. Att få så många människor att göra skillnad som svar på skapandet av Native American Student Union är en del av kärnan i vad jag gör. Att veta att jag hade en verklig inverkan betyder världen för mig. Jag gjorde allt detta för att skapa ett säkert utrymme för mitt syskon, så det faktum att de inte har haft så många rasistiska upplevelser betyder att det sker en konkret förändring. Att se den förändringen ger mig hopp om förändring i större skala också.

Vilken är den största utmaningen du har ställts inför under din aktivismresa?

LJW: Det finns två stora utmaningar. Just nu är det väldigt svårt att få folk att bry sig eftersom det finns så mycket att bry sig om. Det händer mycket och det är svårt för människor att bry sig om de 2 procenten i landet. Men de 2 procenten är min familj. Det är allt jag tänker på. Jag vill att folk ska bry sig. Jag hade ett samtal med en annan aktivist och frågade: ’Hur får man folk att bry sig?’ Han föreslog att vi skulle göra en Instagram med ansiktet på försvunna och mördade ursprungskvinnor. Jag sa att vi gör det. Jag har haft min stint att tro att ingen kommer att bry sig om den här frågan. Vad kan vi göra för att få människor att bry sig om oss? Om folk inte ser det som människor, hur ska vi få ner antalet försvunna och mördade? Hur får du människor att se dig som människor i första hand? Det är som att skrika in i ett tomrum ibland.

Den näst svåraste utmaningen är när folk inte tar mig på allvar. Eller så tvivlar de på min intelligens. Det har hänt hela mitt liv. Jag är en infödd kvinna och jag skulle vara den enda bruna personen i mina AP-klasser. Jag fick samma betyg [som mina jämnåriga] och skulle alltid räknas bort för att jag inte var smart. Jag har kommit till den punkt där jag kan validera mig själv och jag vet vad jag har för förmåga. Men det är tufft när du måste vara den som fortsätter att säga till dig själv, 'Du kan göra det här.' Jag har blivit tillsagd många gånger att inte göra något, eller att jag inte kommer att kunna åstadkomma de saker jag gör. Men jag gör det ändå. Jag behöver lite kaxighet för att hålla mig flytande. När du är placerad som ett hot, det är då folk känner ett behov av att ta ner dig. Jag har kunnat vända mig till mina samhällen, vända mig till familjen. Jag tänker inte backa, och det är naivt och dumt av någon att tro att jag skulle göra det.

Hur skyddar du din mentala och känslomässiga hälsa?

LJW: Jag måste ta ett steg tillbaka ibland och säga nej till olika saker. Att ge mig själv utrymme att göra det har varit väldigt hjälpsamt. Jag springer. Jag har ett riktigt bra supportnätverk. Jag försöker prioritera att inte överanstränga mig själv och försöker skicka över stafettpinnen när jag kan.

Vilket råd skulle du ha till ungdomar som hoppas kunna engagera sig i aktivismarbete?

LJW: När du planterar äkta frön kommer du att skapa genuin förändring. Du kommer att se krusningar förvandlas till vågor när du gör något av rätt anledning. Det du fokuserar på växer. Mentorer är viktiga för rörelser. Ungdomsaktioner är verkligen viktiga, men jag tror att aktioner mellan generationerna är den mest kraftfulla typen. Om du verkligen bryr dig om något och målet är att förbättra ditt samhälle, och du jagar efter det och det är din North Star, kan du inte gå fel. Njut av resan.

Vad betyder det för dig att vara en Voice of Change-honorare?

LJW: Jag står på axlarna av människor som har gjort det här arbetet i decennier. Jag vet att jag kan göra det jag gör nu eftersom mina förfäder hade mig i tankarna när de utförde sitt arbete. Att vara en röst för förändring är att vara en röst för många.